Från OS och småbarnsliv till ett känslosamt första Vasalopp.

Det börjar långt före startskottet i Sälen. För Anna Jönsson Haag är Vasaloppet redan fyllt av minnen när hon till slut står där med nummerlapp och ska åka sina egna nio mil.

Det började ute på myrarna

Relationen till Vasaloppet tar form innan Anna Jönsson Haag ens hunnit drömma om elitkarriär, medaljer eller långlopp. Hennes egna första bilder kommer från myrarna nära starten, elva kilometer från Sälen, där hon som liten stod tillsammans med sin pappa och ansvarade för en drickastation.

Hon minns arbetet vid spåret, själva rytmen i dagen, åkarna som kom förbi och uppgiften som skulle göras. När den sista drickan var langad hände det som kanske säger mest om hennes band till loppet. Då satte hon på sig skidorna och började själv åka med skidåkarna ner mot Mora.

Det är ett barnaminne, men också något mer än så. I efterhand går det att se hur Vasaloppet redan där blir en plats att återvända till. Inte bara ett lopp i kalendern, utan ett landskap, en rörelse, en känsla i kroppen. Hon säger att hennes tidigaste minnen är från Vasaloppet. Och det märks att hon menar det bokstavligt.

Ett annat liv, samma längtan

Mycket hinner hända mellan den där flickan vid kontrollen och kvinnan som till slut kliver in i sitt första Vasalopp 2024. Anna Jönsson Haag har levt ett helt elitidrottsliv däremellan, med tre OS och år i världscupen. Hon har fått uppleva det största som finns i sporten, men också hunnit tänka om kring vad träning egentligen kräver av en människa.

När hon ser tillbaka på elitåren är det inte bara resultaten som stannar kvar. Det är också lärdomarna om återhämtning, om att lyssna på kroppen och om något så grundläggande som energi. Hennes generation, säger hon, hade inte riktigt kunskapen om att äta för prestation och fylla på under träning. Den insikten följer med henne vidare.

Sedan kommer småbarnslivet. Hon beskriver sig i dag framför allt som mamma till tre söner, och träningen måste rymmas i ett annat sorts vardagspussel. Planen var att åka Vasaloppet redan 2022, men debuten sköts upp. Först efter barn nummer tre kom starten. Då hade livet redan lärt henne att skidåkning inte längre kunde vara allt. Den fick i stället bli något som skulle fungera tillsammans med resten.

Stunden i fållan

När hon väl kommer till Sälen inför Vasaloppet 2024 bär hon inte bara med sig formen för dagen. Hon bär med sig barndomen, familjen, alla loppen runtomkring och åren då huvudloppet fortfarande fått vänta. Hennes man är med som ledare och vallansvarig. Den yngsta sonen är bara några månader gammal. De två äldre barnen är hos morföräldrarna i Orsa.

Så glider hon ner mot startfållan och känner hur allting drar ihop sig till en enda punkt. Hon ska stå allra längst fram. Men det är inte positionen som gör starkast intryck. Det är själva overkligheten i att vara där till slut. Herregud, jag är här, beskriver hon känslan.

Just i den stunden blir Vasaloppet större än distansen mellan Sälen och Mora. Det handlar inte bara om nio mil klassisk skidåkning, inte bara om spår, tider och placeringar. För henne handlar det om att kliva in i något som har funnits hela livet, först vid sidan av spåret och nu mitt i det. Kanske är det därför hon redan där känner att hon vill göra om det.

När loppet blev tyngre än väntat

Själva loppet blir inte som hon först har tänkt sig. Föret är inte snabbt och hon stakar hela vägen. Med tidigare Nattvasor i kroppen har hon föreställt sig en tid kring fyra timmar. I stället drar det ut. Debuten landar närmare fem.

Det säger något om Vasaloppet som även den mest erfarna skidåkare måste förhålla sig till. Nio mil låter likadant varje år, men loppet skiftar med före, dagsform och hur kroppen svarar timme efter timme. Anna pratar rakt om det, utan att skydda sig bakom meritlistan. Trots all erfarenhet blev det tyngre än väntat.

Kvar efteråt finns inte bara tiden, utan påminnelsen om vad som faktiskt avgör långa lopp. Man är ingenting utan energi och påfyllnad, säger hon. Det är samma enkelhet som återkommer när hon talar om träning i dag. Teknik betyder mycket. Energi betyder mycket. Träningen behöver inte vara krånglig, men den måste fungera i verkligheten. Det är också där hennes egen syn på idrott har landat, i något mer öppet, mer mänskligt och mer hållbart än förr.